Berättelse om när elkraften kom till Olofström

Elkraften i Olofströmsbygden
När elkraften kom till Olofströmsbygden fanns knappt Olofström. Det namnet tillkom som ett namn på bruket när Olof Olsson köpte det 1759. Samhället intill hette Holje, och hörde till Jämshögs stora socken. 1865 blev Kyrkhult egen socken. Under 1900-talet började bruket att bli så stort, och därtill hade vi fått en järnvägsstation som hette Olofström, att man i många sammanhang kallade Holje by för Olofström. Formellt blev det så den 1 januari 1941. Då bröts köpingen Olofström ut ur socknarna.

Det började 1888
År 1888 installerades en "mindre turbin för elektrisk kraft" i Holjeån inom bruksområdet i Olofström. Vid denna tidpunkt började det att ljusna för bruket, efter några dramatiska år dessförinnan. 1875-77 avlöste kriserna varandra och den 15 juli 1877 försökte man sälja hela anläggningen på auktion. Ingen bjöd! Viss verksamhet hölls igång fram mitten av 1879, då driften avstannade helt och det mesta av det stora lagret såldes efter hand.

I januari 1881 köpte brukspatron Lars Wilhelm Larsson bruket för ynka 107 000 kronor. Skånska Banken och Union Eisenwerk i Tyskland förlorade tillsammans miljonbelopp. Larsson tvingades ganska snart att söka nya ekonomiska lösningar, och den 19 maj 1884 övertogs anläggningen för 175 000 kronor av ett konsortium i vilket, vid det formella bildandet den 28 juni 1884, ingick ett par av landets ledande industrimän och uppfinnare - Gustaf de Laval och John Bernström. En hotande nedläggning av bruket vändes genom detta till en kraftfull expansion. 

Bruksarbetare samlade på bron mellan emaljen och pressverkstaden på 1880-talet, de var arbetare för direktör Lars Wilhelm Larsson. Dalmasen Lars Wilhelm Larssons övertagande av Bruket skedde år 1880 för futtiga 107.000 kronor.

Ungefär samtidigt som de Laval kom in som ägare i Olofströms bruk var han med och startade (i Stockholm) landets andra fabrik för tillverkning av glödlampor. Därtill var han ju djupt engagerad i utvecklingen av turbiner. Det låg naturligtvis därför nära till hands, att Olofströms bruk skulle bli en av de första fabriksanläggningarna i Blekinge med en egen elproduktion (Karlshamns Spritförädling var tidigare!).

Holjeåns vattenfall löper genom bruksområdet och var genom flera stora vattenhjul utnyttjade till en kapacitet av ca 300 hästkrafter. Den turbin som monterades i Holjeån 1888 användes för att ge ström till belysning i fabrikerna. Maskinerna i fabriken drevs av vatten- och ångkraft. 

Första gången som elektrisk belysning kunde beskådas utomhus i våra bygder torde ha varit den 23 augusti 1890. Som disponent för bruket hade Roman tillträtt, och denna dag i augusti ordnade han en fest i parken vid disponentvillan (idag sjukvårdsinrättning). I ett reportage i Karlshamns Allehanda skildras festen utförligt, och bland annat beskrivs hur elektriska glödlampor tändes. 

Kanalen och kraftstationen 
År 1893 gavs Olofströms bruk tillstånd att reglera vattenståndet i sjön Halen och man förvärvade erforderliga vattenrätter för att fritt kunna utnyttja vattenfallen. Därmed hade man skapat en grund för att ersätta den lilla turbinen från 1888 med ett "riktigt" kraftverk. Den stora övergången från vattenhjul till elkraft genomfördes 1900-1901. Redan 1901 var själva kraftverksbyggnaden färdig och i januari 1901 var även kanalen från sjön färdig.

Uppenbarligen producerade kraftverket elkraft i sådan omfattning att man tämligen omgående började att dra ledningar ut till andra konsumenter och hela byar. Man byggde och köpte ytterligare kraftverk och för att sköta den delen av fabrikens verksamhet bildades ett separat bolag 1931 - Olofströms Kraft AB. 

Ström till Jämshög och Kyrkhult 
Runt 1910 var det krafter igång för att få elektricitet utdragen till kyrkbyn, Jämshög. Sparbanken har t ex protokollfört 1911 att man tecknade sig för ett abonnemang. I februari 1912 var det så dags att tända lyset i Jämshög. 

Det var fredagen den 9 februari 1912. Vid ett-tiden på e.m. tändes under stor tillströmning av intresserade bybor m. fl. lyktorna på bygatan ned till prästgården, och på aftonen fingo alla vid bygatan belägna hemman t.o.m. prästgården sitt länge efterlängtade ljus. 

Hos oss i prästgården blev strömmen påsläppt vid sex-tiden. Vi stodo där i nästan andäktig förbidan, då det stora undret inträffade. Hela aftonen strålade våningen - och våningarna i byn, och lyktorna belyste den snötäckta bygatan. - Ganska mycket folk, mest ungdom, var ute på gatan för att taga den stora märkligheten i beskådande. Även vi voro med en stund. 

För Kyrkhults del dröjde det betydligt längre innan ledningarna drogs fram. Ett kontrakt upprättades den 17 april 1923 mellan Svenska Stålpressningsaktiebolaget i Olofström och Kyrkhultsortens elektriska Andelsförening u.p.a. om leverans av elektrisk energi.

För många andra områden dröjde det än längre innan elen kom. Som exempel kan nämnas att Slagesnäs fick el 1941 och Boafall-Alltidhult sist av alla byar 1953.

[Texten är hämtad från boken "Kraften  från Olofström," skriven av Johnny Karlsson i samarbete med Olofströms Kraft, utgiven 2001.]

[Bilden är hämtad från Olofströms kommuns bildarkiv.]